Tillbaka
Oidipus öde berör än idag
Sofokles skrev sitt drama om den olycksdrabbade kung Oidipus av Thebe ca år 427 f. Kr., men fortfarande är det en oerhört berörande berättelse om mord, incest och om att ingen kan undfly sitt öde. Samtidigt är det frågan om en av historiens äldsta kriminalgåtor, när kung Oidipus börja nysta upp sin företrädare kung Laios' död, och så småningom tvingas inse att det är han själv som dödat Laios, som dessutom var hans far, och att han sedan gift sig med änkedrottningen Iokaste, sin egen mor. På så sätt har siaren Teiresias spådom gått i uppfyllelse. Iokaste hänger sig i förtvivlan, Oidipus sticker ut sina ögon för att sona sin blindhet. Inte precis någon barnvänlig historia, men nog så sevärd och tänkvärd i all sin grymhet.
När pjäsen sätts upp med 13 elever vid VNF:s teaterlinje i rollerna blir det naturligtvis inte fråga om antik grekisk teater, utan om en blandning av burleskt och seriöst, av modernt och klassiskt, av högt och lågt - men förvånande ofta energiskt, fräscht och starkt. Regissören Anna Allgulin - teaterskolad i Moskva men verksam i Sverige - har hittat en härlig balans mellan humor och allvar, och har också ingjutit en självklar frimodighet i hela den unga och mycket talangfulla ensemblen. Med hjälp av scenografen Vladimir Tschernich har TryckeriTeaterns svarta teaterlåda förvandlats till något som med lite fantasi kan föra tankarna till en vitskimrande antik marmorscen. Närheten till skådespelarna är påtaglig, ibland rentav handgriplig, som i den festliga spådomsscenen.
Greppet att låta hela fem skådespelare dela på rollen som kung Oidipus (av dem fyra kvinnor) kan förvirra en och annan åskådare, men det försämrar inte intensiteten. Den fysiska närvaron på scenen är en behållning i sig, men ensemblen står också för starka musikaliska prestationer, förstärkta av Sebastian Ehres från Lärkkulla folkakademi. Baba Sjöblom står för ljussättningen, Rebecca Nyman har åstadkommit tidlöst vackra klänningar och Ida Nyman m.fl. står för de suggestiva statyerna som inramar scenrummet.
O!DIPUSS.A.S hade premiär 11.3 och spelas åtminstone fram till 25.3.
Läs mera här!
När pjäsen sätts upp med 13 elever vid VNF:s teaterlinje i rollerna blir det naturligtvis inte fråga om antik grekisk teater, utan om en blandning av burleskt och seriöst, av modernt och klassiskt, av högt och lågt - men förvånande ofta energiskt, fräscht och starkt. Regissören Anna Allgulin - teaterskolad i Moskva men verksam i Sverige - har hittat en härlig balans mellan humor och allvar, och har också ingjutit en självklar frimodighet i hela den unga och mycket talangfulla ensemblen. Med hjälp av scenografen Vladimir Tschernich har TryckeriTeaterns svarta teaterlåda förvandlats till något som med lite fantasi kan föra tankarna till en vitskimrande antik marmorscen. Närheten till skådespelarna är påtaglig, ibland rentav handgriplig, som i den festliga spådomsscenen.
Greppet att låta hela fem skådespelare dela på rollen som kung Oidipus (av dem fyra kvinnor) kan förvirra en och annan åskådare, men det försämrar inte intensiteten. Den fysiska närvaron på scenen är en behållning i sig, men ensemblen står också för starka musikaliska prestationer, förstärkta av Sebastian Ehres från Lärkkulla folkakademi. Baba Sjöblom står för ljussättningen, Rebecca Nyman har åstadkommit tidlöst vackra klänningar och Ida Nyman m.fl. står för de suggestiva statyerna som inramar scenrummet.
O!DIPUSS.A.S hade premiär 11.3 och spelas åtminstone fram till 25.3.
Jan Lindroos
Läs mera här!