Över 5.000 har sett Underbara herrar i hatt

Underbara herrar i hatt lockar till många skratt

- Sällan har väl publiken skrattat som i år.
- Så roligt som i år har man inte ofta.
- Pjäsen lockar fram många skratt hos publiken, men även om den är underhållande finns det ett allvarligt budskap.

De flesta recensenter är eniga om att årets Raseborgspjäs är ett verkligt skrattpiller. Musikalkomedin Underbara herrar i hatt (The Full Monty) hade premiär på Raseborgs 28.6. och har redan setts av nästan 4.000 personer (7.7). I centrum står sex arbetslösa stålverksarbetare, som bestämmer sig för att sätta upp en egen strippkväll.

Avklädande värme och humor
Camilla Lindberg i tidningen Västra Nyland har fallit pladask för de klumpiga men charmiga herrarna i huvudrollerna. Hon konstaterar att det är ”raka rör när stålverksarbetarna ger järnet och förvandlas till strippande hjältar. Smärre fysiska skavanker är inget hinder för de mysiga män som ohämmat bjuder på sig själva på Raseborgs sommarteater i år. ”
- Premiären för musikalen Underbara herrar i hatt blev en mäktig show där gnistorna yrde på många plan... Det är lite Lordieurovisionsstuk över den mäktiga inledningen, rök och dunder, intensitet, frenesi och rytande.
Efter den testosteronstinna inledning noterar Lindberg att tempot lugnas, och att mer djuplodande teman lyfts fram.
- Den samhällsaktuella frågan gnager under den buskiga ytan: Vad är en riktig karl? Självmordsförsök och depression blir de första alternativen, men snart yppar sig nya möjligheter för den som vågar.
- Med värme och kärlek avkläds hur som helst, inte bara det fysiska på scenen. Här avkläds människan yttre masker och visar i naket ljus på det sant mänskliga som är svårdefinierbart, men alla gånger mer än en fysisk kropp.

Total identifikation
Hon påtalar onödigt många övertydliga och långa scenavsnitt i första akten, och konstaterar att en del av de krävande sångerna ännu behöver tid för att falla på plats, men att pjäsen framför allt förmedlar frän humor med en värme som varar också efter pjäsens slut.
- Till kvällens bästa upplevelse hör utan tvivel den underbara sextaliga gruppen av män som frimodigt och ohämmat bjuder på sig själva, även om kvinnorna gör lyckade försök att komplettera den maskulina dominansen på scenen.
De sex männen gör en total identifikation med sina sinsemellan totalt olika rollfigurer. Man har svårt att tro att dessa vanliga västnyländska män, där ingen är skådespelare på proffsnivå, skulle ha lyckats lika bra utan regissören Cris af Enehielms insats.

Rasande rolig berättelse ställer aktuella frågor
Minst lika positiv i sitt omdömen är Ingrid Sandman i Kimito Annonsblad.
Sandman gratulerar Raseborgs Sommarteater för att vara på alerten när man som första friluftsteater i världen gett sig i kast med vrålpopulära musikalen, som omplanterats i den västnyländska myllan. Hon noterar att man skrattar hjärtligt men inte elakt åt de obegåvade stripparnas våndor, men att pjäsen har större djup än så.
- Full Monty är verkligen inte bara en rasande rolig berättelse kryddad med manlig striptease. Under all (galg)humorn finns samhällsfrågor som är lika aktuella i dag som på nittiotalet i filmens Sheffield, musikalens Buffalo eller vilken som helst ort i Finland där (skorstens)industrin drabbas av "lama" eller globaliseringseffekter.
Enligt Sandman har är rollerna väl besatta, och hon framhåller speciellt Kim Snygg för en enormt strong prestation i huvudrollen som frånskild arbetslös pappa med starka känslor för sonen Jonny (en naturlig och sympatisk Tom Rejström).
Hon berömmer också musiken medmånga tuffa låtar som med bravur sköts av ett band under ledning av Kristoffer Holmberg, Jens Walentinssons koreografi och scenografen Hanne Horte-Garners fyndigt slitna stålverksinteriör.
- Raseborgs sommarsatsning är vågad i flera bemärkelser, men just därför är det säkert: så roligt som i år har man inte ofta. Precis som alla de otaliga filmfansen världen över kan man ju inte annat än älska de ruffiga Hott Steel-killarna, avslutar Ingrid Sandman.

Otroligt flyt på scenen
Också Hanna Berndtson på Radio Vega Västnyland konstaterar att skådespelarna klarar sina uppgifter  med finess.
- Rollbesättningen har lyckats väldigt bra och det är ett otroligt flyt på scenen - både när det gäller replikerna, sången och dansen. Kim Snygg som Jerry och Tommy Haakana som Danne är ett karismatiskt radarpar.
- Den inoljade stripparen Chip Dale som spelas av Christoffer Westerlund, den enda yrkesskådisen på scenen, är riktigt så sliskig som strippare som man förväntar sig. Han utgör dessutom en perfekt kontrast till pjäsens övriga karlar, de arbetslösa, lite mulliga, osäkra men ofta otroligt charmiga männen.
Hon konstaterar att pjäsen lockar fram många skratt hos publiken, men även om den är underhållande finns det ett allvarligt budskap.
Cris af Enehielm som regisserar på Raseborg för första gången i år har tillsammans med skådespelargardet, scenograf Hanne Horte-Garner, koreograf Jens Walentinsson och kapellmästare Kristoffer Holmberg lyckats åstadkomma en fungerande helhet vid slottsruinerna sommaren 2007.

Ett riktigt skrattpiller
Seija Henriksson i Länsi-Uusimaa kallar föreställningen ett verkligt skrattpiller, och konstaterar att humorn biter även om man som finskspråkig inte uppfattar alla nyanser.
- På Raseborgsscenen står verkligt festliga karaktärer, som ser till att den humorfyllda föreställningen bär hela vägen. Sångerna är rörande, men vid behov är det full fräs på scenen. Konstlat och framtvingat hittar man inte hur man än söker.
Hon slår fast att Tommy Haakanas insjuknande efter premiären är ett bakslag, men att inhopparen Jan Lindroos också är utmärkt, och ger sin egen prägel åt föreställningen. Hon noterar att kvinnorna i scenversionen fått större svängrum än i filmen, och att lokalfärgen inklusive handbollsfenomenet BK-46 starkt lyfts fram.
Seija Henriksson förundrar sig över att det år efter år går att hitta amatörförmågor i Västnyland, som klarar av att axla de krävande uppgifterna, och berömmer speciellt Kim Snygg i huvudrollen.
- Det humoristiska greppet håller i huvudsak väl hela vägen ut. Enda undantaget är begravningsscenen, som känns överflödig och kanske litet faller utanför ramen.

Fjantigt och obekväma bänkar
Karmela Bélinki i  Hufvudstadsbladet är definitivt inte lika road av Raseborgs underbara herrar som övriga recenscenter. Hon kallar pjäsen den ”lättaste och fjantigaste av musikaler”, tycker att intrigen är ”obefintlig” och att andra akten känns utdragen och lång.
- Scenen med åldringars gympa var snudd på ganska osympatisk lyteskomik. Begravningsscenen ute i skogen föll ur bilden både bokstavligen och stilmässigt, skriver Belinki.
Hon påtalar också falskhet i sånger och trög replikering, men konstaterar ändå att den stora ensemblen var utmärkt inövad av regissören Cris af Enehielm. 
- Det som också fungerade tacknämligt var Jens Walentinssons effektiva koreografi som byggde på enkla steg anpassade även för en hal och regnig scen. Scenografin av Hanne Horte Garner var fiffig och enkel. För musiken ansvarade Kristoffer Holmberg på ett berömligt sätt.
Karmela Belinki fann också Raseborgs träbänkar ”obekväma”, samt orade sig för regnrisken, och sammanfattar: "Summan av kardemumman är dock, att man gärna ser på herrarna nästan utan hatt i Raseborg."

Musikalkomedin Underbara herrar i hatt visas på Raseborgs Sommarteater ända till 1 augusti.

Presskommentarer i sin helhet på: http://www.raseborg.org/montypress07/

Pressbilder finns på: http://www.raseborg.org/montypressbild/

Hälsningar

Jan Lindroos
Västnyländska Ungdomsringen rf VNUR
Gamla Bastun, Västvallen 11, 10600 EKENÄS
- Raseborgs Festspel - TryckeriTeatern -
Tel: 019-2415035, 0400-486115
Epost: vnringen@surfnet.fi
Webadresser: VNUR  www.vnur.org
Raseborg  www.raseborg.org
TryckeriTeatern  www.tryckeriteatern.org