Brev till Raseborgs Sommarteater 1.8 - Gå och titta på Torparsolen!
Epost till Raseborgs Sommarteater 1.8 - Tack för en underbar föreställning!
Kirkkonummen Sanomat 20.7 - Raseborgs sommarteater firar 40-årsjubileum
Etelä Uusimaa 13.7 - Kesäteatterin näyttelijäkaartin hieno yhteissuoritus vakuuttaa
Kimito Annonsblad 6.7 - Torparepos med sting
KustensMorgon Hangö 5.7 - Västnyländskt så det förslår
Insändare i Västra Nyland 4.7 - Energi och entusiasm i förening
Västra Nyland 1.7 - En underhållande dos historia
Hufvudstadsbladet 1.7 - Bland torpare och herrskap
Radio Vega Västnyland 30.6 - Grattis Raseborgs Sommarteater!
Etelä-Uusimaa 22.6 - Torpparit alkavat olla valmiita juhlakesään
Gå och titta på Torparsolen!
Har du sinne för förfädernas bragder, traditioner och kultur, så lönar det sig att se årets pjäs på Raseborgsteatern. Det är väldigt få människor som numera vet eller tänker på hur det såg ut i samhället för egentligen inte så länge sedan. Jag tror att resan dit blir till både nytta och nöje. Här får du dig serverad på ett humoristiskt och finurligt sätt tidsandan då, människornas känslor, tankar och förhoppningar och en ljusare och friare framtid. Som vi ser var det motigt i början på många sätt, men ihärdighet ger resultar också i verkligheten (Torparlagen 1902, 1922).Berättelsen fokuserar på den idoga, orädda torparsonen Gustav Jordman - en rebell, mätt med den tidens mått, som genom att tänka, tala och argumentera ville kämpa för bättre levnadsförhållanden. (Det fanns ju även andra tankar på den tiden i det stora riket, särskilt i Västnyland.)
Det intressanta i det här sångspelet är, att flere av pjäsens personer verkligen har existerat. Läs gärna Jan Lindroos´krönika och intervju med Jarl Thorström i programbladet. Den västnyländska bygden och dess urinvånare är verkligen värda 'en visa' och ett teaterbesök en kväll i juli 2006, tycker jag. Vore det inte intressant att för en vacker sommarkväll förflytta sig, med barn och barnbarn och hela släkten, hundra år eller mera bakåt i tiden och förnimma historiens vingslag - och reflektera.
Det gjorde åtminsone jag med mina helutländska unga gäster från Australien. De var mäkta imponerade och ville veta mera om landets och kustfolkets historia. (Ett sammandrag på engelska i programbladet kunde vara bra!) För mina gäster var stycket spänning och romantik, galghumor och god musik - och, som sagt, en historisk revy värd att begrunda.
Trots den negativa recensionen av "Under torparsolen" i Hbl 1.7.2006 beslöt jag alltså att ta risken och föra mina gäster på teater - som vanligt! Nu efteråt vill ja påstå att den kritiken nog var ganska obefogad, sett med teaterpublikens ögon. Alla som jag talade med ansåg att stycket var trevligt.
Elisabeth Nordgren måtte ha haft en usel teaterdag eller hade hon tagit fel glasögon i brådskan? Som jag ser saken har hon granskat föreställningen med mätare som bl.a. anger tekniska detaljer. Jag undrar hur många människor som kan ha nytta av regiinformationen? Kritiken gjorde mig olustig till mods redan vid läsandet av första spalten. Jag fortsatte läsa - men - hur många avbröt med tanken: "Det är ingenting för oss i år." Jag hoppas Elisabeth Nordgren inte gjorde Västnyländska Ungdomsringen en björntjänst. Om jag har fel ber jag om ursäkt här och nu!
Jag rekommenderar på det varmaste: gå och se släkternas historia på ett lättsamt sätt! tillfället kommer kanske inte igen.
Vänligen Karin Krogell, Esbo
Brev till Raseborgs Sommarteater 1.8
Tack för en underbar föreställning
Två av Gustav Jordmans (Emil Lundqvists) barnbarn ber att få tacka för en underbar föreställning. För oss var det naturligt att återknyta till vad vi vet och hört om våra morföräldrars ungdom. Mycket av morfars läslust har gått i arv och mormors sång- och dansglädje.
Berit och Gunilla, Åland
E-brev till Raseborgs Sommarteater 1.8
Raseborgs sommarteater firar 40-årsjubileum
Sångspelet Under torparsolen är skriven efter Hugo Ekhammars roman med samma namn. Pjäsen baserar sig på fakta på historiska händelser ur torparlivet i Snappertuna på Gråborgs dal och Brötåkers torp i slutet av 1800-talet.Personerna i pjäsen har verkliga förebilder. Många färgstarka karaktärsroller tolkas av ett 40-tal proffsiga skådespelare i alla åldrar. Huvudrollen Gustav Jordman tolkas av två, Gustav som barn av 14-åriga Leo Moring, den vuxan Gustav Jordman i andra akten av Jan Korander som är ensemblens enda yrkesskådespelare. De flesta amatörskådespelarna har en lång erfarenhet från tidigare som gett dem en säker scenvana. Alla spelade bra, så också barnen.
Sångspelet Under torparsolen spelades första gången år 1973 på Raseborg, då på en annan scen invid slottsmuren. Det var den gången Sven Sid gjorde sitt genombrott i rollen Gustav Jordman. Idag regisserar han sångspelet med stor inlevelse och skicklighet, det är för nittonde gången han regisserar på Raseborgs sommarteater som för övrigt är Finlands största sommarteater med platser för 1200. Genom ensemblens kunniga medhjälpare blidas en lyckad helhet. Producent och konstnärlig ledare är Jan Lindroos, scenografi Benita Falck, kapellmästare Roland Näse, koreografi Katri Pitkämäki, dräkter Ulla Michelson, ljuddesign och tekniker Robin Sederholm, scenmästare Kim Snygg.
Pjäsen är underhållande, lyfter ofta fram de då rådande svårigheterna på ett lekfullt sätt, på ett sätt som ligger i tiden, nära nuet. Musikspelet är medryckande, med bondslug humor. Sångarna och folkdanslaget gjorde bra ifrån sig, dräkter och rekvesita med genuina arbetsredskap, allt var väl genomtänkt. Toni Edelmans musikinslag var ofta finurliga, man fick uppleva många fina scener. En central roll hade Tommy Haakana i Rackarn som han klarade utmärkt.
Raseborgs Festspels 40-års jubileumsföreställning den 15 juli sågs av omkring 600 nöjda personer. På plats fanns också riksdagsledamot Raija Vahasalo med make. Hon är medlem i riksdagens kulturutskott. Det var första gången hon besökte Raseborgs sommarteater, men inte den sista försäkrade hon. Raseborg med naturskön omgivning var för henne en angenäm överraskning.
- Pjäsen är rätt vald med tanke på 40-års jubileet, här är allting så välordnat. Det känns fint att se amatörskådespelarnas kunniga scenkonst, deras tolkningar. Månntro det finns mera äkthet och spelglädje hos amatörskådespelare, sade Vahasalo.
Det undrade hon redan efter att ha sett den lyckade Porkalaoperan i Kyrkslätt. Teater är ett bra sätt att presenterahistoria, med scenkonst kommer man närmare dagens stressande människor. Hon påpekade vikten av kulturinslag, den är nödvändig, för oss ger den näring i tillvaron. Raija Vahasalo har i sommar mött många västnylänningar genom besöken i Ingå och Degerby.
- Det är glädjande att upptäcka den rådande gemenskapen människor emellan, samhörigheten som är så viktig för oss alla, sade Vahasalo.
Hon önskade Sven Sid och Jan Lindroos fortsatt lycka och framgång för Västnyländska Ungdomsringens kulturarrangemang.
GUNVOR WESTREN-DOLL i KIRKKONUMMEN SANOMAT 20.7
Kesäteatterin näyttelijäkaartin hieno yhteissuoritus vakuuttaa
Paikallista ja yleispätevää teatteria Raaseporissa(Tammisaari) Raaseporin kesäteatterin ”Under torparsolen” -laulunäytelmä kertoo nuoren snappertunalaisen torpparinpoika Gustav Jordmanin varttumisen aikuiseksi ja omien, itsenäisten ratkaisujen tekijäksi. Samalla se kertoo torppareiden elämästä ja asemasta 1800-luvun lopun Suomessa.
Näytelmän nimi ”Under torparsolen” viittaa maattoman väestön pitkiin työpäiviin. Auringon paistaessa tehtiin töitä maan omistajan pelloilla ja usein omalle peltotilkulle ehdittiin vasta yöllä, työskentelemään torpparin auringon eli kuun valossa.
Näytelmän käsikirjoituksen on tehnyt emeritusprofessori Lars Hulden 33 vuotta sitten Hugo Ekhammarin romaanin pohjalta ja Raaseporin kesäteatteri esitti näytelmän jo silloin. Ohjauksesta vastaa kesäteatterille pitkään ohjannut Sven Sid ja näytelmän laulut on säveltänyt Toni Edelman.
Yleispäteviä teemoja
Näytelmän tapahtumat sijoittuvat 1800-luvun lopun Snappertunaan ja näin ollen se sopii hienosti paikallisen teatterin esitettäväksi. Samalla näytelmä kuitenkin käsittelee yleispäteviä teemoja ja aihetta, jonka uudelleen tulkitseminen ja välittäminen uusille katsojasukupolville on tärkeää.
Lavalta ei puutu huumoria, vaikka näytelmän aihe on vakava. Uskoisin näytelmän olevan antoisa jo kouluikään ehtineille lapsille, onhan siinä mukana saman ikäisiä esiintyjiäkin.
Vaikuttavia joukkokohtauksia
Tommy Haakana tekee sekä hienon roolin teurastajana ja näytelmän kertojana että esittää lauluosuutensa upeasti. Tapio Laasonen näyttelee elävästi niin kutsuttua paronia, tarkemmin sanottuna kylähullua. Elävyyttä löytyy myös Kim Snygistä aika ajoin viinaan menevänä torppari Kurre Karringina. Rosie Westerlund, Barbro Backman ja Katja Riski ovat vahvoilla vahvojen naisten rooleissaan.
Hyviä näyttelijäsuorituksia voisi nostaa esille enemmänkin, mutta mielestäni tämän näytelmän voima on sen joukkokohtauksissa, yhteisissä kuorolauluosuuksissa ja vaativien tanssiosuuksien onnistuneissa läpivienneissä.
Se on iso onnistuminen koko näyttelijäkaartille, mutta myös ohjaaja Sven Sidille, etenkin kun näyttelijöistä lähes kaikki ovat amatöörejä. Helppoa ei liene tällaisen sekä aiheeltaan että käsittelytavaltaan vahvasti tunteisiin vetoavan näytelmän esittäminen uskottavasti.
Silti kaksi ja puoli tuntia kestävä näytelmä viedään läpi ilman minkäänlaista ylinäyttelemistä. Kappale jaksaa pitää katsojan otteessaan myös siksi, että näyttämö elää ja liikkuu koko näytännön ajan Katri Pitkämäen hienon koreografian ja Edelmanin upean musiikin varassa.
Kuluva näytäntökausi on Raaseporin teatterin 40-vuotisen taipaleen juhlakausi. 15.7. on vuorossa juhlanäytäntö, jonne kaikki katsojat ovat tervetulleita. Paikan päälle pyydetään erityisesti teatterin toiminnassa vuosien varrella mukana olleita henkilöitä.
”Under Torparsolen” -laulunäytelmää esitetään 5.8. saakka.
LAURA SIIRO i ETELÄ-UUSIMAA 13.7
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Torparepos med sting på Raseborg
Att omvandla ett utförligt och detaljrikt torparepos till sångspel är ingen enkel uppgift. Under torparsolen, Raseborgs 40-årsjubileumspjäs, är ett beställningsarbete enkom för Raseborgs sommarteater och uppfördes första gången 1973. Texterna av Lars Huldén bygger på Hugo Ekhammars 1920-talsroman från Snappertunabygden på 1880-talet. Utöver huvudpersonen Gustav Jordmans öde vill romanen berätta om hur olika samhällsklasser levde, arbetade, roade sig, slogs och älskade.Det är alltså bäddat för diger underhållning i tre timmar, ett ämne som torde intressera all slags publik från historiskt kunniga till inbitna citymännniskor. Lägger man till ett vimmel av stora och små väldrillade, välsjungande aktörer av vilka faktiskt bara huvudpersonen spelas av en yrkesskådespelare, Jan Korander, imponeras man av samspeltheten; ingen faller ur ramen. Tommy Haakanas fantatstiskt fina sångprestation ger kalla kårar. Han gör rollen som fruktad och avskydd rackare (ordet betyder ursprungligen hästslaktare och yrket upplevdes som lika skrämmande som skarprättarns) och en nästan mytisk kommentator till handlingen.
Någon skomakarrealism är det inte fråga om, det jordnära ämnet till trots. Sångspelet lyfter just tack vare en viss stilisering. Man glömmer inte ett ögonblick att det är fråga om teater. Ensemblen gör en strong prestation. Uppsättningen lämnar inte mycket övrigt att önska.
Vad man däremot kunde önska är att Lars Huldén hade gjort det som mången författare har svårt för: "Kill your darlings", d.v.s. att stryka partier som författaren själv känner starkt för. Sångspelets dramatiska nerv lider av långa utvikningar, innehållsmässigt acceptabla, men alltför utdragna. Ett exempel är den svenskfosterländska bygdefestens "pjäser i pjäsen". Det hade räckt med en.
Romanen och sångspelet har verklighetsbakgrund. Hembygdsforskare och snappertunabor har identifierat romanpersonernas förebilder. Handlingen står på en stabil historisk grund och ger massor av faktakunskaper utan pekpinne. Vi får en liten svensk version av det Väinö Linna beskriver i sin torpartrilogi. Kryddan är att handlingen utspelar sig i västnyländsk svenskbygd. Själva den orättvisa torparinstitutionen är den samma.
Under Torparsolen kom till på ett 70-tal med ett annat politiskt klimat än dagens. I Toni Edelmanns musik hörs tongångar från den tidens politiska sånger. Maktmissbruk och förtryck av de svagare är emellertid allt annat än historia. Stråket av samhällskritik, den enskildes väg och inte minst hyllningen till arbetet med jorden, som ger oss födan, ger djupdimensioner åt sommarföreställningen.
INGRID SANDMAN i KIMITO ANNONSBLAD 6.7
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Grattis Raseborgs Sommarteater!
Grattis Raseborgs Sommarteater! Inte endast till de 40 åren, utan också till ett lyckat pjäsval! Inte för att det nånsin varit något fel på roliga, vackra eller känslosamma Astrid Lindgren-sagor, och inte har det varit illa alls med berättelser där storyn ursprungligen varit förlagd i Österbotten eller i den åländska skärgården, ja det har till och med varit roligt att gå på sommarteater i Västnyland och skratta eller gråta åt amerikanska farser eller snyftare. Men nog satt det extra fint att gå på en premiär på Raseborg där historien på riktigt utspelar sig i den 40-årsfirande sommarteaterns hemknutar, Snappertuna.Har du inte läst romanen Under torparsolen, och inte heller sett pjäsen då den uruppfördes på Raseborg för 33 år sedan, då kan jag kort berätta att romanen och pjäsen (som är skriven av professor Lars Huldén), handlar om torparlivet i Snappertuna under slutet av 1800-talet. Det var stora klasskillnader och verkligen hårda bud för torparna, på dagen jobbade de för godsägaren, på nätterna svettades de på den egna lilla åkerplätten, under torparsolen...
Intervju med Lars Huldén, i pausen på premiären 29.6:
Tycker du att mycket är annorlunda nu än vid urpremiären för 33 år sedan?
- Egentligen inte, fast det är mer satsning på musik och också danser, det är nog en skillnad. Det var också klart från början att så skulle det bli, men annars tycker jag att jag känner igen det mesta... naturligtvis finns det alltid finns rum för improvisationer, och det har de ju utnyttjat på ett alldeles härligt sätt också, jag är helt imponerad av de här amatörernas prestationer här i kväll. Ärendet med pjäsen kommer ju allt mer fram mot slutet, men det har varit väldigt roande såhär långt. Tjusigt, tycker jag.
Mera betoning på roligt här i första akten?
- Visst, visst. Folkfesten är ju ganska väl tilltagen i tid och program, men den är ju rolig, så varför inte!
Var det också roligt att komma på nypremiär efter att Västnyländska Ungdomsringen tagit upp din pjäs på nytt efter 33 år?
- Ja, det tycker jag verkligen, för det är inte så vanligt att nyskrivna pjäser - denhär är visserligen 33 år gammal - men den är ändå gjord för denhär scenen, och det är väldigt ovanligt att pjäser tas upp på nytt. Så jag blev nästan förvånad när Sven Sid sade att han ville sätta upp den här på nytt, men han var ju själv med som skådespelare då, nu har han regisserat och gjort det bra.
Vilka är då mina reflektioner? Kanske lite mera allvar, lite mera prat, lite mera på djupet - och lite mindre skratt, småroliga sånger och fest. Men trots den här lilla kritiken, är det ändå just sången och festen - folkfesten på Gråborg sommaren 1882 - som är det bästa i Raseborgspjäsen Under torparsolen.
TINA NUMMENMAA i Radio Vega Västnyland 30.6
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Västnyländskt så det förslår
- Det är ju våra förfäder ni skildrat i kväll, framförde en av föreningsgratulanterna efter premiären på Under Torparsolen vid Raseborgs Sommarteater. Rätt sagt. Det gäller ju den egna bygdden och den egna historien. Sångspelet Under torparsolen av Lars Huldén uppfördes år 1973 efter Hugo Ekhammars bygderoman från år 1922. Få pjäser kan passa bättre än denna vid det aktuella 40-årsjubileet för teaterverksamheten vid Raseborg.Det är en imposant historia denna bygdens egen sommarteater har sedan den första premiären år 1966 med Kungen och Kristina. Många godbitar har rymts med under åren, både uruppföranden och bearbetningar av kända pjäser. För de deltagande har Raseborg blivit ett levnadssätt, många har fått en fin början på professionell karriär, som årets Jan Korander och tidigare Marika Krook, inte att förglömma Thomas Lundin, som skaffat sin första scenvana just här. Flera regissörer har satt sin prägel på teatern, men sedan ett antal år är det Sven Sid som är husregissör. En verkligen stor tillgång har teatern haft i Janne Lindroos som producerat, översatt, bearbetat, författat och inspirerat.
Landskapet
Denna gång är ju landsbygden kring borgen perfekt som bakgrund till händelserna i Under torparsolen. Redan på vägen dit längs slingrande vägar kantade med försommarväxtlighet kommer man in i den rurala stämningen. Som ju inte var så romantiskt vacker för dem som för ett par hundra år sedan måste arbeta för godsherrn i torparsolen, månens sken, då dagen inte räckte till. De lindrooska notiserna i programbladet ger merkänsla.
Liv och rörelse
Då jag inte sett ursprungsversionen av Under torparsolen kan jag inte göra några jämförelser mellan då och nu. Teatermässigt tycker jag att masscenerna inte riktigt fungerar smidigt, men det har jag också tidigare tyckt om Sven Sids regier. Det får inte bli stillastående och statiskt alltför länge. Men generellt sätt har han med känd kunnighet genomfört detta enorma projekt med ett stort antal aktörer och aktriser med heder och ära. Han känner utan och innan vad han kan fodra av sina skådespelare, många har ju varit med ett antal år och har säkert vissa ledaruppgifter inom grupperna.
Att jag absolut inte imponeras av koreografin är en sak för sig, medan folkdanserna passar perfekt. Benita Falck har skapat just det hon skall, allt fungerar som det skall, henne kan man inte bli besviken på . Ulla Michelsons dräkter är synnerligen väl lämpade, mycket av det som används är "äkta vara". Roland Näse och hans orkester gör verkligen fint ifrån sig, men så har de ju också Toni Edelmanns härliga melodier att tolka.
Scener att minnas
Det är många härliga scener vi får uppleva under föreställningen. Studenterna från det kejserliga Alexandersuniversitetet blir totalt lurade av gubben i Sjutte Björklunds gestalt, Barbro Backman och Mikael Enberg i friartagen krumbuktar sig ordentligt, Tapio Laasonen ger allt i sina roliga nummer, Göran Wadenström och Kim Snygg vill andas fri luft och Mikael Enberg övertygar i bojors skrud. Inte kan jag glömma Sjutte i backen heller.
De som gör det
Att raseborgarna lyckats locka teaterveteranen Tommy Haakana med är en lyckträff. Han spelar den viktiga Rackarn, men är också styckets resonör. Hans inlevelse, vackra röst och pondus på scenen är verkligen något alldeles extra.
Den egentliga huvudrollen spelas av unga Leo Moring och proffsiga Jan Korander. Båda herrarna övertygar med spelglädje och intensivitet. Raseborgsveteranerna kan helt enkelt inte misslyckas, vi har nöjet att njuta av Göran Wadenströms, Tapio Laasonens, Sjutte Björklunds, Kim Snyggs, Dan Idmans, Kåre Collins och Mikael Enbergs fullödiga prestationer. På spinnsidan övertygar Barbro Backman och Rosie Westerlund. Men inte skall vi heller glömma Hans Ahlfors och hans kärleksvisa från öarna eller lillflickan Linnea Ingmans fina prestation.
BIRGIT BRUNOW i KUSTENS MORGON, HANGÖ 5.7
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Energi och entusiasm i förening
Sommarens festspel vid Raseborg visar än en gång att Västnyländska Ungdomsringen - med ett 20-tal föreningar deltagande i arrangemangen - kan samverka i stora projekt med energi och entusiasm i verksam förening. Det är fråga om en insats med starkt symbolvärde, som väl kunde begrundas av andra aktörer, också i större, samhällsbyggande roller.
Det är också viktigt att årets pjäs, Under torparsolen, har lokal anknytning, något som ger amatörerna på scenen alla möjligheter att gestalta sitt budskap, handskas med sin roll, på sin hembygds dialekt. Man kan gärna påminna sig att också den första pjäsen på Raseborgs sommarscen, sångspelet Kungen och Kristina, skall uppfattas ha sina rötter i Raseborgstraditionen. Sångspelet uppfördes för 40 år sedan, sommaren 1966, och årets produktion presenteras följdriktigt som en jubileumsföreställning.
Att spela teater måste vara ett viktigt element i det västnyländska folkkynnet - hur skulle man annars kunna förklara den enastående kulturgärning, som Raseborgspjäserna representerar.
Också om Under torparsolen givetvis har en allvarlig grundton och ett slags socialpolitiskt budskap får sångspelet sin färg av den grundprägel av rörelse och liv, som text- och musikskapare och regi lyckats bygga upp till en helhet. Man fäster sig vid att speciellt de många unga aktörerna inte bara rör sig vant och naturligt på scenen. Också deras medverkan i scener med sång och dans gör sig mycket bra. Där finns både entusiasm och förmåga.
Flera av sångernahar getts inslag av köravsnitt, som sjungs betagande rent. Ingen tvekan kan råda om att regionens musikinstitut helt enkelt skapat en generation ungdomar, som både vill och kan samverka i sång och musik.
Allt behöver inte vara skrik och sprattel.
HENRIK CEDERLÖF, insändare i VÄSTRA NYLAND 4.7
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Torparsolen lyser över Raseborg
Raseborgs sommarteater firar sitt 40-års jubileum med att för andra gången sätta upp Under torparsolen. Den specialskrivna Raseborgspjäsen skildrar det hårda arbetet men också modet, kärleken och hoppet som existerar i den västnyländska torparvardagen.Regissören Sven Sid har i år satsat på musik och koreografi och många av pjäsens olika rollpersoner gestaltas genom sång.
På premiären finns även pjäsförfattaren Lars Huldén på plats i Raseborg. Han känner igen pjäsen men konstaterar att mycket också har förändrats sedan den skrevs för 33 år sedan.
– Det musikaliska inslaget är betydligt större i år.
En underhållande dos historia
De mörka molnen vilade tungt över Västnyland när det på torsdagskvällen var dags för årets premiär av Raseborgs sommarteater. Publiken hann få några regndroppar över sig men i samma stund som skådespelarna äntrade scenen sprack molntäcket upp och pjäsen kunde spelas i solsken.Det västnyländska torparlivet innebar långa dagar och hårt arbete. När jobbet för godsarrendatorn var klart, återstod ännu arbetet på den egna tegen. Fastän solen gått ner fick de fortsätta med arbetet och upp på himmelen steg månen, torparens sol.
Boken Under torparsolen skrevs 1921 av Hugo Ekhammar som en hyllning till småfolket. När Lars Huldén dramatiserade boken 1973 lyckades han på ett fint sätt bevara beskrivningen av det nyländska samhället i slutet av 1800-talet.
33 ÅR EFTER ATT pjäsen hade sin urpremiär på Raseborg, kändes innehållet lite gammalmodigt. Regissören Sven Sid har moderniserat pjäsen, som har färska inslag vad gäller både innehåll och sång. Under torparsolen som visas år 2006 är mer lättsam och underhållande än den ursprungliga versionen.
Ensemblen lyckas ändå skildra det dåtida torparsamhället på ett effektivt sätt och många rollinnehavare får komma till tals. Utöver huvudpersonen, torparsonen Gustav Jordman, får publiken stifta bekantskap med en godsarrendator, en hästslaktare, en sjöman, brottslingar, studenter och spelmän.
DEN UNGA GUSTAV spelas av Leo Moring som med sitt charmerande sätt och sin kvicka käft är ett nytt fräscht inslag på Raseborg. Den äldre versionen av Gustav spelas av Janne Korander som står på Raseborgsscenen för femte gången. Korander är, med studier vid Teaterhögskolan bakom sig, årets enda proffs och hans närvaro på scenen är påfallande.
Som den fullvuxna torparsonen förälskar han sig i bondflickan Maja-Lisa som spelas av Österbyflickan Malena Nyberg. De unga paret kommer från två helt skilda världar och frågar sig om de någonsin får en gemensam framtid.
Årets långväga gäst är Tommy Haakana från Sibbo. Han gestaltar den fruktade och mystiske hästslaktaren som också fungerar som pjäsens berättare. Med sin mörka fylliga stämma imponerar han i bland annat Hästslaktarvisan, där han till bluestoner ger en ingående beskrivning av hur de arma hästkrakarna går sitt öde till mötes. Som Gustav Jordmans far ses Göran Wadenström som på äkta västnyländska gör en fin tolkning av den hårt arbetande, åldrande mannen.
MED PÅ SCENEN finns även denna sommar ett garvat gäng skickliga Raseborgsskådisar. Dan Idman har en central roll som den osympatiske godsarrendatorn Svalling, Tapio Laasonen lever sig in i rollen som självutnämnd, halvknasig baron och Kim Snygg, som Kurre Karring, är som vanligt snabb både i mun och ben på scenen, för att nämna några.
Ytterligare ett trettiotal skådespelare, från yngsta skönsjungande Lillflickan Linnea Ingman till de något äldre och mer erfarna bekanta ansiktena Rosie Westerlund och Sjutte Björklund, medverkar i årets sammansvetsade ensemble.
Musiken är skriven och delvis även omskriven för i år, av Toni Edelmann. I Roland Näses femmanna orkester ingår bland annat musikern Teddy Granroth som ideligen syns på scenen spelande munspel, fiol eller dragspel.
TORPARNAS VARDAG var sällan en dans på rosor. För att lätta upp stämningen lite har sommarteatern i år satsat på koreografin mer än vanligt.
Sällan har så många kvinnor och män vajat i takt till musiken på scenen. För koreografin står Katri Pitkämäki. Under våren har skådespelarna också bildat ett eget danslag och kan bjuda på väl inövade folkdanser till toner av folkmusik.
Eftersom Under torparsolen skildrar en gammeltida västnyländsk verklighet, spelas det huvudsakligen på dialekt, vilket ter sig naturligare för vissa skådespelare än för andra. Pjäsen ger tittarna en ordentlig dos historia kryddad med otaliga sång- och dansnummer och publiken kan bokstavligen se hur torparsäden växer...
MARIA THÖLIX i VÄSTRA NYLAND 1.7.2006
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Bland torpare och herrskap
Raseborgs Sommarteater firar i år sitt 40-årsjubileum med bl.a. uppsättningen Under Torparsolen, ett sångspel av Lars Huldén som bygger på Hugo Ekhammars snappertunska bygderoman med samma titel från 1922. Lars Huldén skrev sin sångspelsversion 1973 och den sattes upp på Raseborg samma år i regi av Jalle Lindblad. Så det är mångdubbel nostalgi det nu är fråga om då sångspelet framförs på nytt med Sven Sid som regissör och i en av huvudrollerna i originalversionen. Dessutom handlar det om torparlivet i Snappertuna i slutet av 1800-talet och det mesta på scenen framförs också på dialekt.Det finns mycket som fungerar bra på scenen med sina visuellt fyndiga detaljer där den faktiska speltiden uppgår till ungefär två och en halv timme. Men samtidigt finns det ojämnheter i regin vilket leder till statiska, innehållsligt ganska tomma, omotiverade tablåer och hackiga brytningar i själva rytmiken och de många fina, stämningsmättat koreograferade gruppscenerna med sina sånginslag. Emellanåt fokuserar föreställningen på hela torparkollektivet, däremellan på enskilda individer som får komma till tals med sina livskommentarer.
Det som också bör noteras är att Jan Korander är den enda yrkesskådespelaren i ensemblen även om många av de medverkande är veteraner på sommarteaterscenen i Raseborg. Men många av de medverkande är amatörer och många av de uppträdande är också barn. Kanske det är därför som Sven Sid i sin regimetod utgått från en lite naivistisk, distanserande estetik och medvetet understrukit ett slags estradunderhållningselement. "Nu skall vi sjunga" kan någon i ensemblen plötsligt säga. Och så ställer kollektivet upp för sång och dans. Eller så dyker en sjöman plötsligt upp och skall berätta om sina äventyr. Också då blir det beställning på en sång.
Titeln Under torparsolen syftar på det hårda torparlivet på 1800-talet då månen var torparens sol och den egna åkern, efter alla tröttsamma dagsverken, kunde plöjas först i månskenet. Här ingår således också systemkritik. Och inte minst är Jan Koranders Gustav Jordman den unge mannen som protesterar, ifrågasätter behandlingen av torparna och bryter upp. I slutet i samband med Sången om sammanhållningen uppstår till och med lite agitationsstämningar. Dan Idman godsarrendator är föreställningens "bad guy" som ridande på sin häst dramatiskt mässande manar alla torpare, män och kvinnor att ställa upp på dagsverke klockan fyra på morgonen. Tapio Laasonen är en av uppsättningens clownaktiga gestalter i egenskap av självutnämnd baron.
Toni Edelmann har komponerat den medryckande musiken och Lars Huldén har skrivit texten till de flesta sånger vilka hela ensemblen framför med stor entusiasm. Den bästa solisten är otvivelaktigt Tommy Haakana som inte minst i den jazziga Hästslaktarvisan gör en engagerad tolkning. Dessutom fungerar Haakana som berättare i den episodiskt framskridande föreställningen.
Benita Falck har skapat en funktionell scenografi som med stugmarkeringar och ett herrskapshus inramar det luftiga spelutrymmet, där den talrika ensemblen i Katri Pitkämäkis koreografi och iklädd dräkter av Ulla Michelson rör sig i olika konstellationer.
ELISABETH NORDGREN i Hufvudstadsbladet 1.7.2006
E-U 2 HBL KimitoAb KustensMorgon VegaVN VN 1 VN 2 E-U
Torpparit ja kylän väki alkavat olla valmiina juhlakesään
(Tammisaari) Raaseporin kesäteatteri juhlistaa 40-vuotista taivaltaan kesällä 2006 palaamalla 1800-luvun Snappertunaan. VNUR:n ja sen jäsenyhdistysten yhteinen kesän päätuotanto, uusvanha laulunäytelmä “Torpparin auringon alla” saa ensi-iltansa jälleen kesäkuun 29. päivänä.
Näytelmä on tehty erityisesti Raaseporiin, jossa se esitettiin viimeksi vuonna 1973. Näytelmän on kirjoittanut Hugo Ekhammarin samannimisen kirjan pohjalta professori Lars Huldén ja sävellykset ovat Toni Edelmannin käsialaa.
Luvassa on mehukas ja värikäs kuvaus torpparin elämästä Snappertunassa 1800-luvun lopulla. Näytelmän nimi viittaa siihen, että torppareiden oli tehtävä aikanaan töitä myös kuun valossa elantonsa ansaitakseen. Kesän tuotanto onkin kunnianosoitus työlle.
Nuorta ja varttuneempaa osaamistaNäytelmän ohjaa jälleen Sven Sid, joka aloitti pitkän uransa Raaseporissa yhdessä juuri tämän näytelmän pääosista. Juhlakesän tuotannossa on mukana runsaat 40 näyttelijää, joista suuri osa entuudestaan tuttuja “ammattimaisia teatteriharrastajia”. Ikähaarukka on laaja, 7-70 vuotta.
Pääosa ja Gustav Jordmanin rooli jakaantuu kahdelle henkilölle. Roolissa nähdään 14-vuotias tammisaarelaispoika Leo Moring, joka on näyttämöllä uusi kasvo, ja kokoonpanon ainoa ammattinäyttelijä, Karjaalta kotoisin oleva Janne Korander.
Muissa osissa nähdään mm. Barbro Backman, Börje “Sjutte” Björklund, Tapio Bäcksbacka, Dan Idman, Kim Snygg, Göran Wadenström ja Rosie Westerlund.
-Mukana on myös snappertunalainen Hans Ahlfors, joka oli ainoana vielä mukana olevista näyttelijöistä myös vuoden 1973 alkuperäisessä näytelmässä, tuottaja Jan Lindroos kertoo.
Näyttämöllä nähdään myös torpparien elämään olennaisesti kuuluneet hevonen ja lehmä.
Tapahtumien keskipisteessä on torpparin poika Gustav Jordman, joka on näytelmän alussa alakouluiässä. Näytelmän toinen päähenkilö on maatilan vuokraviljelijä, todellinen päällepäsmäri, joka piiskaa torppareitaan yhä kovempiin päivätöihin.
Näytelmässä on mukana torppareita, päivätyöläisiä ja maanviljelijöitä perheineen. Näytelmän henkilöistä löytyy myös koko joukko muita värikkäitä hahmoja, joista monet perustuvat todellisiin paikallisiin henkilöihin.
Lindroos iloitsee siitä, että juhlavuoden näytelmä nostaa esiin oikean ja aidon läntisen Uudenmaan. Hän arvelee myös, että menneistä ajoista kertova tarina kiinnostaa myös nykypäivän yleisöä, sillä ilo ja suru, huumori ja jännitys eivät ole sidoksissa aikaan.
Kuluneiden vuosikymmenien aikana on Raaseporin teatterikesän näyttämöllä nähty lähes tuhat henkilöä ja yleisöä erilaiset näytelmät ovat keränneet 40 vuoden aikana kaikkiaan noin 460.000. Luku karttui viime kesänä 18.000 kävijän verran Annie-musikaalissa.
Järjestäjänä on toiminut alusta saakka Länsi-Uudenmaan ruotsinkielisten nuorisoseurojen kattojärjestö Västnyländska Ungdomsringen (VNUR).
Raaseporin Juhlat (Raseborgs Festspel) sai alkunsa Raaseporin mahtiajasta kertovan laulunäytelmän, Kungen och Kristina, ensiesityksen myötä heinäkuun lopussa vuonna 1966.
ETELÄ-UUSIMAA 22.6.2006